Jag har alltid varit en person som gillar tänka om framtiden. Ibland blir det oundvikligen smärtsamt att tänka om den med, då den är oviss och man velar på en fot. Men ibland, bestämmer man sig för något.
Det är just det beslutet som får mig att bli upprymd av glädje och längtan. Men suckar gör jag för de tankar som kommer om att man kanske kommer ångra sig.
Varför ett sånt här inlägg??Jo, jag har de senaste två veckorna fått otroliga upplevelser kring gospel kulturen. Både fått bekräftat för mig själv att jag duger till att sjunga i gospelkör och en så glädjande känsla när man sjunger i gospelkör. Alla borde testa på det och släppa loss lite.
Jag vet inte, men min uppfattning är att vi svenskar är lite blyga i sättet vi rör oss på. Vågar liksom inte släppa loss... rädd för vad alla andra läskiga människor ska tänka. Men vad gör det när du spelar ut din glädje genom musiken i gospel och ser sakta ett leende krypa upp på en gammal rynkig tant som i otakt försöker klappa med i takten. DET kallar jag släppa loss!
En intressant disskution hade vi på den gospelkör jag går på tisdagskvällar, var just att svenskar är lite mer "laid back" i just allt som görs. Rädsla över vad andra ska tycka och tänka om en. Är man inte lite fast då? Jag säger inte att jag är en sån som släpper lös alla mina värderingar och självkontroll, jag menar bara att det är nog bra att inte vara så
stel.
Men självklart spelar det in vad man är i för kör, hur samspelta och engagerad man är, alla kanske inte har samma mål som en själv. Men jag tror mycket handlar om energi från andra. Ifall jag ser någon som är glad i sången, smittar det självklart av sig.
Jag har alltid tyckt om musik men har aldrig riktigt satsat på det. Men då dök
Gospellinjen på Glimåkra Folkhögskola upp! Det kommer jag i alla fall och söka till och se om man kommer in. Min fästman likaså.
Lite pepp är man^^
Målat lite med bläck,
The Marauders, från tiden innan själva Harry Potter.
Någon mer som nördar i alla Harry Potter böcker?? Well, jag är en sån som skulle göra vas som för ett par runda glasögon och en träpinne i handen och säga "Wingardium Leviosa!"
såsbulle
