Inspiration
yesh!
Jag är väldigt, väldigt inspirerad av dom unga och äldre människor jag möter på mitt jobb som kvällsväkmästare på Kulturskolan i Norrköping. Jag själv är faschinerad över den kreativa talang som de människorna man möter har.
Vilket gör att man själv önskade att man som 8-åring skulle fortsatt plinkat och plonkat på vårt piano vi hade hemma. Men tyvärr fanns det ingen musikskola i min hemstad jag bodde i då.
Så jag fick nöja mig med att spela klarinett på de 40 min musiklektioner vi fick av skolan. Jag kommer ihåg hur frustrerad jag var att det inte fanns mer tid att spela musik. Jag minns också hur frustrerad jag blev att dom som var i min musik grupp (klarinetterna :P) var otroligt sega på att lära sig noter, nya stycken och tekniken.
Jag sa till min lärare ifall det var okej om jag kunde få öva hemma, det fick jag efter många om och men från min far och mor som trodde dom skulle störas av oljudet när jag skulle öva på klarinetten, så fick jag öva hemma.
Det hela slutade med att jag lärde mig noter och lärde upp mitt gehör alldeles själv. Men en dag så började man årskurs 6:an och inte längre fick ta del av musiken. Min mor och far tyckte det var alldeles för dyrt att köpa klarinetten jag lärt mig spela på. Den dagen var inte kul, för det var den dagen jag glömde mer och mer om noter och musik.
Men jag har ändå inte gett upp hoppet att få spela piano, gitarr och klarinett igen efter detta lååånga uppehåll. Se det så, jag behöll mitt gehör och sjunger idag för svenska kyrkan på söndagar. Men! Vad jag saknar att dra ett gitarr att det kliar i fingrarna ^^
kött nu ska jag gå och handla!
Jag är väldigt, väldigt inspirerad av dom unga och äldre människor jag möter på mitt jobb som kvällsväkmästare på Kulturskolan i Norrköping. Jag själv är faschinerad över den kreativa talang som de människorna man möter har.
Vilket gör att man själv önskade att man som 8-åring skulle fortsatt plinkat och plonkat på vårt piano vi hade hemma. Men tyvärr fanns det ingen musikskola i min hemstad jag bodde i då.
Så jag fick nöja mig med att spela klarinett på de 40 min musiklektioner vi fick av skolan. Jag kommer ihåg hur frustrerad jag var att det inte fanns mer tid att spela musik. Jag minns också hur frustrerad jag blev att dom som var i min musik grupp (klarinetterna :P) var otroligt sega på att lära sig noter, nya stycken och tekniken.
Jag sa till min lärare ifall det var okej om jag kunde få öva hemma, det fick jag efter många om och men från min far och mor som trodde dom skulle störas av oljudet när jag skulle öva på klarinetten, så fick jag öva hemma.
Det hela slutade med att jag lärde mig noter och lärde upp mitt gehör alldeles själv. Men en dag så började man årskurs 6:an och inte längre fick ta del av musiken. Min mor och far tyckte det var alldeles för dyrt att köpa klarinetten jag lärt mig spela på. Den dagen var inte kul, för det var den dagen jag glömde mer och mer om noter och musik.
Men jag har ändå inte gett upp hoppet att få spela piano, gitarr och klarinett igen efter detta lååånga uppehåll. Se det så, jag behöll mitt gehör och sjunger idag för svenska kyrkan på söndagar. Men! Vad jag saknar att dra ett gitarr att det kliar i fingrarna ^^
kött nu ska jag gå och handla!
