bogne

jag morrar åt detta.

Helt sjuk att man faktiskt beter sig så här.

Denna vecka har varit helt sjuk. Jag har jobbat 52 tim mån-fre. Hur mycket blir det på en månad? 208 timmar.

Har ett extrajobb som lokalvårdare, där jag hoppar in där det behövs. Vilket betyder att jag kan hamna var som helst och när som helst. Läste precis Underbara Claras blogginlägg om att vara "hemmafru". Gå gärna in och läs det, jag tycker det är värt att tänka på. Efter en sådan här vecka är det bra att ta sig en funderare varför man tar sådana jobb där man stressar upp sig efter pengar, fritid och välmående.

Jag avskyr att höra när folk klagar. Möter kollegor som längtar efter veckans slut redan när måndagen är kommen. Själv står man där, taggad att ens få arbete och ha en sysselsättning. När helgen kommer så är det Kolmårdens djurpark som gäller, och det är DET man längtar efter.

Men jag håller med Clara, man mår SÅ mycket bättre med en arbetssituation som endast kräver 6 tim av din dag. Jag har många arbetsdagar som är 12 timmar långa, jag säger bara, det är tur jag har min älskade Robbin, annars skulle jag inte klara av att jobba sådana dagar. Särskilt som lokalvårdare och dra med sig en tung och osmidig pansarliknande dammsugare så man får ryggskott ända tills tårna värker.

Hurra för den arbetande familjen som inte har tid för sina ungar.... NOT!

Jag vill inte bli som den vanliga svensson familjen.






nä nu ska jag nog vila upp mig inför nästa vecka!

Jag har senast igår och idag följt en händelse som har skakat om Sverige. Det handlar om en ung kille som våldtagit en ung flicka. Händelsen beskrivs både i tidningar, bloggar, facebook och på TV.

Killen har blivit dömd för våldtäkt mot barn då flickan var under 15 år. Den by killen bor i hyllar honom och smutskastar flickan och säger att hon sprider falska rykten om både ditt och datt. Medan vårt rättsväsende menar att flickan med sin väldigt trovärdiga historia och vinkling av händelsen är sanning. Det är grundar man domen mot killen på.

Jag gillar inte att ta sida i något som denna händelse och om vem som har "rätt". För min uppfattning är att båda sidor av denna dom är väldigt diffusa i sina uttalande och anklagelse till väldtäkt är så pass allvarliga att man inte bör dra förhastade slutsatser förren bevisen ligger framme som glasklart.

Det som skrämmer mig i denna händelse, som denna blogg av Lisa Magnusson, ger en bra sammanfattning utan att ta någon sida, är vad lite fakta gör mot folks agerande.

Jag läste diskussionerna på Facebook gruppen som är på dom utsatta tjejernas sida, och kommentarerna om pojken där gör mig mörkrädd. Samma visa upprepas vid facebooks fanclub som visar stöd för pojken, där man klankar ned på flickan/flickorna. Hur kan man slänga ur sig sådana anklagelser när man själv inte vet sanningen på 100%?

Visst man blir väldigt arg. Det blir i alla fall jag. Att i den by som denna händelse utspelat sig i valt att verkligen blunda för sanningen. Något är det som inte stämmer, JA, då gömmer vi huvudena i sanden.

Nej, det som upprör mig mest är den präst som under en skolavslutning tycker det var rätt av pojken att få ge ut blommor till sina klasskamrater. Då sedan en reporter i dokumentären igår frågar om prästen tänkt något på hur flickan kan tänkas ha det.

Jag citerar den blogg jag länkade till:

"Hur flickan kände inför det tilltaget har han faktiskt inte tänkt på, medger han. Och när reportern frågar om han vet att pojken bara några timmar efteråt våldtog en annan flicka på en badstrand så är hans reaktion: "Stackars kille... och tjejen givetvis också"."

"Nej nu kommer jag gå ur svenska kyrkan för vad den där prästen sa" Har jag sett väldigt många kommentarer om. Det är synd att man tänker så, hur trångsynt är man inte då när man tror att en präst utrycker sig väldigt "dumt" för sitationen, och väljer att måla detta på den HELA svenska kyrkan?

DET, blir jag uppörd över. Då blir man lika trångsynt som hela händelsen där i Bjästa.

Jag vill bara med detta inlägg beskriva min frustration över vårt rättväsende och folks förhastade meningar. Det är sjukt.

För ett par dagar sedan valde jag utbildningar till hösten som kommer nu.

Det var en utbildning som fångade mitt öga extra mycket, Systemvetenskap på Linköpings Universitet. Vad gör en systemvetare då? Grund och botten handlar det som att förstå IT sytem och anpassa dom efter användning av oss människor. Intressant frågar jag mig själv... ja.

Men självklart har jag sökt fler utbildningar och velar just nu över vilken man ska välja först. Det knäppa med detta är det antagnings sytem som studera.nu kör med. I fall man kommer in på den första utbildning man söker, så stryker dom sedan de andra alternativen. Så ifall du faktiskt vill välja en annan linje än den du kom in på... så är du rätt så körd.

Så, där var en uppdatering över framtids planerna. Som ALLTID lyckas ändra för mig. Det senaste årt har det velat mellan:

civilingengör, lärare, sjuksköterska, socionom, systemvetare och sist men inte minst... illustratör.

Fick inspiration från Linns blogg att göra små fåglar av papper. Självklart blev the cats väldigt intresserade, och åt upp en. Bilden nedan visar Sören som precis slitit av huvudet på en av dom.

Nu ska jag överraska min man med att göra pannkakkor :)

Idag vaknade jag 03.45.

Förskräckt till min fasa inbillar jag mig själv att jag är försenad och vaknar till som om solen hade tänds. Tankar i huvudet far runt, jag måste hinna med: ladda mobilen med pengar, göra en extra frukost, ge katterna mat, hinna göra mig inordning till jobben.

Jobben? Jo, 3 av dom faktiskt på samma dag. Från 06.00-21.45, i sträck, utan någon direkt paus.

Så är det tydligen om man jobbar extra.

Nu är klockan 04.42 och jag kan inte somna om, skulle egentligen kunnat sova en halvtimme extra.

Hoppas ni andra har en lite mildare jobbdag, skoltid eller för er som inte har någon sysselsättning önskar jag er en fortsatt trevlig dag.



från en sömnig Ida

Vad händer för intressant?

Letar lägenhet med fästman och tre katter. Vilken otrolig resa till vuxenvärlden, då vi troligtvis kommer sköta hela affären själva. Vi kommer satsa mest på en bostadsrätt, då hyresrätter i norrköping verkligen är.. ska vi säga svindyra? Då pungar jag hellre ut med en summa pengar och får ned månads hyran 1-2 tusenlappar.

Sedan är flytten från en insats lägenhet på 30kvm till en större billig tvåa väldigt behövligt.

Vi var på en visning av en hyresrätt igår. En liten visning som symboliserade startskottet för jakten på ny lägenhet. Vilken mardrömsresa det var, aldrig mer. Dom som hyr lägenheten idag ger oss en skräckhistoria om att deras förråd i källaren blivit bestulen på värdefulla saker. "Ja, om ni ska bo här så var beredda och köp bra lås, man vet aldrig vem det kan hända"

Hehe.

Blir man sugen att hyra den lägenheten då? Nej.

Kommer boka ett möte med banken och skaffa ännu mer vuxenpoäng. Så otoroligt bra det känns när man faktiskt får snurr på livet igen efter en svacka med arbetslöshet.


Så, nu ska jag upp tidigt och jobba hela dagen imorgon. Har räknat ut att jag kommer jobba totalt 13 timmar imorgon. Tjohoo för timanställningar!





köttsås och lasange tillsvidare

bild från Le Love.

Eller, snarare... vad ska man laga för mat idag?

Det är ju ändå en fredag och man vill lyxa till det.

Då går man på bokrea! och packar på sig de största kokböckerna man kan hitta, för att sedan frossa i härliga maträtt bilder... mums!


skor - Skopunkten, böcker - Åhlens bokrea

Tänkte berätta lite om mitt efternamn: Bogne eller "Bo- gne" som man säger i mun.

Efternamnet blev valt av en släkting några generationer bakåt i tiden, då på min pappas sida man hette Karlsson. Det var många under den här tiden som hete just Karlsson, så varför inte byta efternamn till något lite mer ovanligt och lättstavat? Så blev det Bogne till efternamn. Käckt!

Under mina 20 vårar så har jag upplevt många felsägningar.

det senaste och vanligaste:

"Ditt efternamn låter franskt, är det bonge man säger?"

Ehm, nja. Ni killar kanske vet vad jag menar. Inte riktigt. Ibland ser man på folks ansikten vad det precis lät som, och efternamnet lät inte lika franskt längre och en fniss kommer fram lite krystat.

Kul när man sitter i väntrummet hos folktandvården och tändläkaren utbrister "Bonge!".

Men hos vårdcentralen säger dom förnamnet istället så att om det är fler som heter Ida och råkar ha samma tid.. ja ni kan ana missförståndet.

Men jag är fast beslutsam över att få behålla mitt kära och ofta felsägna efternamn. För det finns inte så många i min släkt som heter så. Varför inte behålla det och låta fler individer få känna samma behov av att rätta folk när dom säger fel? skämt osido.



Nu blir det lite klarinett övning!


sås

Jag har alltid varit en person som gillar tänka om framtiden. Ibland blir det oundvikligen smärtsamt att tänka om den med, då den är oviss och man velar på en fot. Men ibland, bestämmer man sig för något.

Det är just det beslutet som får mig att bli upprymd av glädje och längtan. Men suckar gör jag för de tankar som kommer om att man kanske kommer ångra sig.

Varför ett sånt här inlägg??

Jo, jag har de senaste två veckorna fått otroliga upplevelser kring gospel kulturen. Både fått bekräftat för mig själv att jag duger till att sjunga i gospelkör och en så glädjande känsla när man sjunger i gospelkör. Alla borde testa på det och släppa loss lite.

Jag vet inte, men min uppfattning är att vi svenskar är lite blyga i sättet vi rör oss på. Vågar liksom inte släppa loss... rädd för vad alla andra läskiga människor ska tänka. Men vad gör det när du spelar ut din glädje genom musiken i gospel och ser sakta ett leende krypa upp på en gammal rynkig tant som i otakt försöker klappa med i takten. DET kallar jag släppa loss!

En intressant disskution hade vi på den gospelkör jag går på tisdagskvällar, var just att svenskar är lite mer "laid back" i just allt som görs. Rädsla över vad andra ska tycka och tänka om en. Är man inte lite fast då? Jag säger inte att jag är en sån som släpper lös alla mina värderingar och självkontroll, jag menar bara att det är nog bra att inte vara så stel.

Men självklart spelar det in vad man är i för kör, hur samspelta och engagerad man är, alla kanske inte har samma mål som en själv. Men jag tror mycket handlar om energi från andra. Ifall jag ser någon som är glad i sången, smittar det självklart av sig.

Jag har alltid tyckt om musik men har aldrig riktigt satsat på det. Men då dök Gospellinjen på Glimåkra Folkhögskola upp! Det kommer jag i alla fall och söka till och se om man kommer in. Min fästman likaså.

Lite pepp är man^^



Målat lite med bläck, The Marauders, från tiden innan själva Harry Potter.
Någon mer som nördar i alla Harry Potter böcker?? Well, jag är en sån som skulle göra vas som för ett par runda glasögon och en träpinne i handen och säga "Wingardium Leviosa!"






såsbulle

yesh!

Jag är väldigt, väldigt inspirerad av dom unga och äldre människor jag möter på mitt jobb som kvällsväkmästare på Kulturskolan i Norrköping. Jag själv är faschinerad över den kreativa talang som de människorna man möter har.

Vilket gör att man själv önskade att man som 8-åring skulle fortsatt plinkat och plonkat på vårt piano vi hade hemma. Men tyvärr fanns det ingen musikskola i min hemstad jag bodde i då.

Så jag fick nöja mig med att spela klarinett på de 40 min musiklektioner vi fick av skolan. Jag kommer ihåg hur frustrerad jag var att det inte fanns mer tid att spela musik. Jag minns också hur frustrerad jag blev att dom som var i min musik grupp (klarinetterna :P) var otroligt sega på att lära sig noter, nya stycken och tekniken.

Jag sa till min lärare ifall det var okej om jag kunde få öva hemma, det fick jag efter många om och men från min far och mor som trodde dom skulle störas av oljudet när jag skulle öva på klarinetten, så fick jag öva hemma.

Det hela slutade med att jag lärde mig noter och lärde upp mitt gehör alldeles själv. Men en dag så började man årskurs 6:an och inte längre fick ta del av musiken. Min mor och far tyckte det var alldeles för dyrt att köpa klarinetten jag lärt mig spela på. Den dagen var inte kul, för det var den dagen jag glömde mer och mer om noter och musik.

Men jag har ändå inte gett upp hoppet att få spela piano, gitarr och klarinett igen efter detta lååånga uppehåll. Se det så, jag behöll mitt gehör och sjunger idag för svenska kyrkan på söndagar. Men! Vad jag saknar att dra ett gitarr att det kliar i fingrarna ^^

kött nu ska jag gå och handla!

Ibland har man sådana där klump dagar, då allt verkligen lyckas antingen ramla och gå sönder, du hittar inte vad du söker och blir irriterad väldigt snabbt. En sådan dag idag.

Jag saknar Photoshop något enormt. Jag har sedan jag ominstallerade min dator inte kunnat använda den licens jag har för mitt Photoshop pga "restfiler" av ominstallations skivan som ligger och kvar och skräpar. Men det är så krångligt att ta bort och fixa det. Så jag tar det den dagen jag inte har en sån där klump dag då allting går fel. Så jag målade lite i Paint. Tjohoo! Det var grymt kul ^^



Nu ska jag gå till jobbet utan mitt passeringskort som min sambo har i bilen som står vid hans jobb just nu och jag börjar om cirka en timme. Mys!

Kallas det "blogg silence"? Yesh.

Vad har jag hållt hus med egentligen?

Är sjuk. Fått infektion i kroppen gång på gång och har inte vart frisk sedan en mörk dag i Oktober då jag fick en mildare version av halsfluss, eller som jag misstänker var körtelfeber. Vad är körtelfeber? Det är typ samma symptom som halsfluss, skillnaden att du efter infektionen tar mycket längre tid på att bli återställd, upp till 3-4 veckor om du har otur. I mitt fall insjuknade jag i influensa, förkylningar, luftrörskatarr osv.

Jag borde bli sjuksköterska, grymt kul och läsa och ta reda på vad man fått för infektioner och hur dom påverkar en.

Haha, det låter nästan som om jag blivit döende. Men saken är den när man har en infektion i kroppen som ALDRIG ger sig så mår man inte bra. Jag är en person som gillar att röra på mig och ge mig ut och springa då och då. Men så fort jag gör någon som helst fysiskt aktivitet idag får jag svårt att andas och väldigt trött. Det är frustrerande!

MEN, jag gillar verkligen inte att klaga och det är inte det jag gör heller.

Ska gå till vårdcentralen och ta lite prover.


Se det från den ljusa sidan, idag väger jag den vikt jag alltid velat göra, det vill säga 5 kilo lättare.

Vill du gå ned i vikt? Bli sjuk!
skämt osido.